22 maj 07

Snälla lämna mig.
Jag vill aldrig höra, aldrig se.
Vad vill ni mig.
Låt mig va, låt mig va lycklig.
Iaf försöka.

Jag vill kunna somna utan dom där tankarna.
Tankarna som fastnat långt där inne.
Man kan höra, se dom.

I natt drömde jag att jag tog självmord.
Såg mina vänner gråta.
Endel inte.
Jag kom aldrig fram till varför jag gjorde det.
Men jag vet att tankarna tog över.
HJÄLP?

Men jag vet själv att jag inte skulle kunna ta självmord.
Inte i det verkliga livet.
Det skulle inte va jag.
Jag är inte sånn
Jag kämpar, jag kan lida igenom saker

Det är bara mesar som tar självmord?

Det har jag gjort sen flera år tilbaka.
Jag har gjort saker jag ångrat så ngt enomt mycket.
Men inte skadar jag mig för det.
Det är ju mitt fel.
TÄNK

Jag har många vänner som bryr sig.
Jag har en underbar familj.
Bättre kan det inte bli.
En pojkvän som jag älskar så något enormt mycket.
En pojkvän jag inte kan leva utan.

Jag är en MES.
Jag förlåter lättare än va någon annan skulle gjort.
Varför jag gör det, det vet jag inte.
Jag är fast, nått klämmer mig.

Alla gör dumma saker som dom sedan ångrar.
ALKOHOL?
Varför finns det?
Är det för att skapa problem ?

Alla gör ngt dom ångrar i fyllan.
Men endå dricker man igen.
Är det för att man får bättre självförtoende?

Det finns så mycket jag skulle vilja veta.
Det finns så mycket jag vill göra ogjort.
Det finns så mycket som jag inte förstår.